Canción Vestiniana.
Tillägnad familjen Vestin vid avskedshögtiden 6/7
1990 på Ströms veranda i Torrevieja.
Mel: Hello my baby
1.
Nu när ni ska ut och plåga Mersan er
etthundratrettisju mil till Lyon(!) –
vill jag nu den sista kvällen ni är här
framsjunga denna lilla, nätta sång!
Jag hoppas också att vi snart kan återses
inom en tidsrymd inte alltför lång!
För nu Vestinos sjunger det på sista versen!
Det har Staffan aldrig gjort nå´n gång
(vad jag vet) men….
Refräng:
Bland crispiniller och bougainvillor
med havet i grönt och blått
mår man så djäkla gott –
trots myggbetten som man fått –
och fastän
skinnet det svider trots att man gnider
med skyddsfaktor 102,
så mår man fint ändå –
trots fötter med oljad tå!
(Det kan du ge dig på).
2.
Jag vill gärna brista ut i många tack(!)
till Annmarie och hennes konsulent!
De har förhöjt vårt klorofyllintag och gjort
Kerstin till muskatell-konsument.
Skål för bonden som i smyg också
blev plåtad av en sniken husagent.
Och efter Kerstins svensklektioner får hans spanska
kanske snart en lätt östgötsk accent…..
Refräng:
Bland crispiniller och bougainvillor
med havet i grönt och blått
mår man så djäkla gott –
trots myggbetten som man fått –
och fastän
skinnet det svider trots att man gnider
med skyddsfaktor 102,
så mår man fint ändå –
trots fötter med oljad tå!
(Det kan du ge dig på).
3.
En gitarr per vecka köper Staffan här
om han lyckas få ett vettigt pris!
Och i stadens enda instrumentaffär
är han sedd som stamkund – givetvis!
Han letar efter skråmor i gitarrens lack
eller något annat litet flis….
och med lutan hårt i näven
så ropar han på chefen
och prutar sen med min av expertis
(köper billigt)…
Refräng:
Bland crispiniller och bougainvillor
med havet i grönt och blått
mår man så djäkla gott –
trots myggbetten som man fått –
och fastän
skinnet det svider trots att man gnider
med skyddsfaktor 102,
så mår man fint ändå –
trots fötter med oljad tå!
(Det kan du ge dig på).