Dikt till en kypare (peter)
Apropå Peters arbete på Joar Blå.Det var en gång en unger(n) man,
en pustans son, som plötsligt fann
ett jobb på avstånd pendlingsbart.
Han tog det men han sluta snart
(och Peter Nagy hette han)
på grund av en omständighet
som alltid ställde till förtret,
att alltid trappan var för hög
och däröver jämt han flög
med matbrickan som en komet.
Ja alltid gick det honom snett
jämt låg han där i dagens rätt
i potatissallad och i skinka
att han alltid sur och vinka
med en grönsaksomelett!
Han ledsnade till slut förstås
på att få rocken full med sås.
På brickor slutade han bära
och flyttade sen till sin kära
Lena (för att inte helt förgås).