leif p 50 år
Mel: Luffarvisan
Lyssna på visan!
1.
Den man vi nu ska hylla, han femtio år ska fylla -
låt oss hans fest förgylla med visor och musik!
Låt hurraropen runga! Ja, damma ur din lunga!
Kom loss och låt oss sjunga med Leffe som, publik!
För nu så är det Du som har
fyllt femtio, blivit vuxen kar´
Skål på Dig vår jubilar och det är kanske känt:
Att livet bara går och går
och plötsligt blir man femtio år
fast man inte riktigt förstår vad det är som har hänt!
2.
När torsdagskvällen randas, då får han svårt att andas
och vill ej längre blandas med folk i huvudsta´n.
Då kör han frun och katten, med stadigt tag i ratten
och hamnar innan natten vid stugan - tacka fan!
För lämnar stadens hank och stör
är något Leffe gärna gör
och travar glad vid god vigör till skjulet - öppnar dörr´n,
tar kärran, spänner traktorn för,
som han nyss ryktat, spaken rör
han sedan lite sakta, kör han vägen ned till sjön.
3.
Nu är det bistra tider med skatter så det svider
och kassakistan kvider var gång ur den man tar!
Och statsskulden och räntan går upp över förväntan
och markna´n går i väntan på att Göran Persson spar!
Men trots vårt budgetunderskott -
i Bo Hage Du sover gott
för det gör den som har förstått nå´t om livskvalitet:
Att sumpa mört (det går nog åt)
i centrifug, att åka båt,
att hugga ved och fåglalåt det är väsentligt det!
4.
Leif lägger nät och mjärdar, i traktens alla fjärdar!
För allt vad de är värda flyr gös och gäddor då -
sjön är ej längre riskfri och får han ingen fisk i
då tar han sig en whisky - han tar nog en ändå...
Mot Åkerö, vid Yngar´ns strand,
när isen ligger, syns ibland
Leif Pålsson, i en luva grann och röd, med borr i hand.
Om Nordanvinden än är frisk
han sätter saxar där för fisk
och gäddan går på egen risk att hamna uppå land!
5.
Här byggde han sin stuva, i ur och skur och luva,
där förfäderna ruva i rösen nedanför.
Tomten är ej stor den. En liten bit av Norden -
det är hans plats på jorden, den som han lever för!
En vedbod har han också byggt!
Den står så fin och röd och snyggt
han travat ved och kan nu tryggt se vintern an med ve´n!
Som ekorren på tallegren han far omkring och fäller trä´n
och röjer, sågar i sitt ben, en liten bit från Flen!