Landgren och legenderna.

Det berättas en mängd historier om Landgren och hans oräddhet. Vissa får väl tas med en nypa salt, men att merparten av historierna har någon slag verklighetsbakgrund får man ta för givet. Man ska veta att Delsbo var en trakt med ställen dit varken länsman eller fjärdingsman vågade sig. Dit gick Landgren utan att tveka, för att gå till rätta med tjuvar och lönnbrännare.

Hans metoder att få folk att bättra sig var också ganska okonventionella. Det berättas ett han en gång gjorde en stortjuv hederlig genom att anförtro honom en stor summa pengar, en summa som tjuven för Landgrens räkning skulle sätta in på banken i Hudiksvall.

Det höll på att gå riktigt illa när Landgren en gång åkte till ett bröllop i en av de mest illa beryktade gårdarna i trakten. Egentligen skulle hans komminister förrätta vigseln, men Landgren befarade bråk och beslöt att resa själv. Eftersom han inte var väl sedd i bröllopsgården, så beslöt några av hans fiender (förmodligen beskänkta av bröllopsspriten) att göra av med honom. På ett ställe på vägen var det en brant backe innan en bro. Där tog man bort den ena sidan av räcket och spände upp ett rep snett över bron. Sen skulle man avlossa ett skrämskott och då skulle ekipaget med Landgren störta i forsen. Emellertid råkade skytten skjuta skrämskottet för tidigt, så hästen stannade tvärt och stegrade sig. "Liv och död ska jag fram!" lär Landgren ha skrikit, och klatschat till hästen, som stegrade sig, kastade helt om och sprang därifrån. Landgren vart bedrövad över att människor ville honom så illa trots allt gott han gjort för bygden.
En gång, när den misstänkte förövaren till attentatet vid bron kom till Landgren för att få ett betyg, for Landgren ut mot honom och krävde att han skulle gå ned på knä och be om förlåtelse innan han fick sitt betyg. Men mannen vägrade lyda och bedyrade sin oskuld. (Som lärare kommer man förstås på en gång att tänka på elever som kan blåneka fast det är alldeles uppenbart att de är skyldiga). Men Landgren kom tydligen ingen vart med honom och fick skriva ut betyget utan erkännande.

En gång kom ett gäng busar till prästgården för att ge Lång-Lasse stryk. Landgren vingklippte raskt försöket genom att fort släppa in ledaren ensam och sedan snabbt slå igen dörren. Därinne fick mannen redogöra för avsikten bakom besöket och knäböjande göra avbön.

En gång hade Lång-Lasse utlyst kyrkostämma för att han ville att man skulle bygga fler skolhus. Byborna tyckte inte om Landgrens försök att driva igenom sin vilja och beslöt att visa honom hur det gick till i den socknen. Landgren satt bakom ett långt bord med menigheten framför sig. Landgren märkte att bordet kom närmre och närmre och att det började bli riktigt trångt. Men då sa han: "Jaså, är det på det viset. Då vill jag också vara med."  Sen tog han ett stadigt tag i bordet och sköt det fram mot första bänken, med påföljd att all de på den bänken ramlade i knät på gubbarna bakom. Och sen blev delsboarna medgörliga.