Landgren och legenderna.
Det berättas en mängd historier om Landgren och
hans oräddhet. Vissa får väl tas med en nypa salt, men att merparten av
historierna har någon slag verklighetsbakgrund får man ta för givet.
Man ska veta att Delsbo var en trakt med ställen dit varken länsman
eller fjärdingsman vågade sig. Dit gick Landgren utan att tveka, för
att gå till rätta med tjuvar och lönnbrännare.
Hans metoder att få folk att bättra sig var också
ganska okonventionella. Det berättas ett han en gång gjorde en stortjuv
hederlig genom att anförtro honom en stor summa pengar, en summa som
tjuven för Landgrens räkning skulle sätta in på banken i Hudiksvall.
Det höll på att gå riktigt illa när Landgren en
gång åkte till ett bröllop i en av de mest illa beryktade gårdarna i
trakten. Egentligen skulle hans komminister förrätta vigseln, men
Landgren befarade bråk och beslöt att resa själv. Eftersom han inte var
väl sedd i bröllopsgården, så beslöt några av hans fiender (förmodligen
beskänkta av bröllopsspriten) att göra av med honom. På ett ställe på
vägen var det en brant backe innan en bro. Där tog man bort den ena
sidan av räcket och spände upp ett rep snett över bron. Sen skulle man
avlossa ett skrämskott och då skulle ekipaget med Landgren störta i
forsen. Emellertid råkade skytten skjuta skrämskottet för tidigt, så hästen
stannade tvärt och stegrade sig. "Liv och död ska jag fram!" lär
Landgren ha skrikit, och klatschat till hästen, som stegrade sig, kastade
helt om och sprang därifrån. Landgren vart bedrövad över att människor
ville honom så illa trots allt gott han gjort för bygden.
En gång, när den misstänkte förövaren till attentatet vid bron kom
till Landgren för att få ett betyg, for Landgren ut mot honom och krävde
att han skulle gå ned på knä och be om förlåtelse innan han fick sitt
betyg. Men mannen vägrade lyda och bedyrade sin oskuld. (Som lärare
kommer man förstås på en gång att tänka på elever som kan blåneka
fast det är alldeles uppenbart att de är skyldiga). Men Landgren kom
tydligen ingen vart med honom och fick skriva ut betyget utan erkännande.
En gång kom ett gäng busar till prästgården för
att ge Lång-Lasse stryk. Landgren vingklippte raskt försöket genom att
fort släppa in ledaren ensam och sedan snabbt slå igen dörren. Därinne
fick mannen redogöra för avsikten bakom besöket och knäböjande göra
avbön.
En gång hade Lång-Lasse utlyst kyrkostämma för att han ville att man
skulle bygga fler skolhus. Byborna tyckte inte om Landgrens försök att
driva igenom sin vilja och beslöt att visa honom hur det gick till i den
socknen. Landgren satt bakom ett långt bord med menigheten framför sig.
Landgren märkte att bordet kom närmre och närmre och att det började
bli riktigt trångt. Men då sa han: "Jaså, är det på det viset.
Då vill jag också vara med." Sen tog han ett stadigt tag i
bordet och sköt det fram mot första bänken, med påföljd att all de
på den bänken ramlade i knät på gubbarna bakom. Och sen blev
delsboarna medgörliga.
|