Kort levnadsteckning över Henry Forsström. Henry föddes midsommardagen år 1900 i Norrsundet eller Karlholmsbruk - jag är inte riktigt säker och ingen har jag att fråga heller, för alla hans syskon är numera döda. När han växte upp var han äldst av åtta syskon och han gick sex år i skolan. Han gällde för att vara den av syskonen som hade "bäst huvud". Han blev målare, och fick alltså samma yrke som sin far, John Forsström, ett inte helt ovanligt yrkesval på den tiden. Han gick i lära hos sin far och de arbetade mycket i Uppsala av vad jag har förstått. Det var väl där John hörde Picka på korken, den visa som Henry ofta sjöng på kalas. De målade också Älvkarleby kraftverk och de hade naturligtvis många uppdrag i trakterna kring Karlholmsbruk. Jag har förstått att Henry var väldigt våghalsig i sin ungdom, för han berättade att han brukade cykla på de c:a två decimeter breda, lite kulliga "stenledstängerna", (jag vet inte vad jag ska kalla dem) som löpte utmed gångarna som gick över slutorna vid älven. Ett misstag där, så hade inte jag suttit och skrivit det här i dag. Å andra sidan hade han också en drunkningsolycka att tacka för att han fanns - men det är en helt annan historia! På slutet av tjugotalet och en bit in på trettiotalet hade han en egen firma med en hel del anställda, men krisen på trettiotalet knäckte den och sen arbetade han bara som anställd eller som "ensammålare". I många år hade han stadigt sällskap med en lärarinna och de hade planer på att skaffa en affär, men en dag så blev hon sinnessjuk, utan att någon hade märkt något tidigare, och så var det slut med den romansen. Hon togs in på Sidsjöns mentalsjukhus och där blev hon kvar. Henrys syster Rosa lärde känna min mor Nanna när båda arbetade på Grapes i Gävle, ett hem för äldre damer. Hon tyckte att de väl kunde passa för varandra så hon sammanförde dem. Nanna, min mor, hade ett misslyckat förhållande bakom sig - hennes fästman Bengt hade slagit upp med henne efter många års förlovning. Det var alltså två ganska desillusionerade personer som inledde sitt förhållande i den yngre medelåldern. När Henry var 45 och Nanna 40, så fick de mig. Man kan inte påstå att deras förhållande var lyckligt, men de levde ju i alla fall ihop tills mamma dog 1973. Henry var ganska allmänbildad och hans hobby var att skriva födelsedagsvisor till bekanta och andra som ville ha. Han tog betalt för det och det gjorde han rätt i, för ofta var det fyndiga låtar och det tar ju ändå en stund att få till det även om man har förmågan! Jag minns när vi bodde i Tierp åren 1950 - 60. Då brukade Henry ligga på söndagsmorgnarna och dikta efter att han hade fått kaffe på sängen. Det var ju då man kunde få nån tid över för sånt och lite lugn och ro. Men det var ju inte så roligt för mig som måste gå och hålla tyst hela förmiddagen. Så småningom köpte han sin fars gård i Karlholm - ett beslut som inte var helt populärt hos mamma och mig. Där bodde han tills han blev änkling 1973, då Nanna dog i bröstcancer. Därefter bodde han ett tag i pensionärshem i bruksgårdar i Karlholm och Västland, men han fick diabetes och var tvungen att amputera ett ben och blev tvungen att flytta till Wesslandia. Där uppmärksammade föreståndarinnan honom, han kunde så många sånger och var heller inte rädd att sjunga dem. Hon ringde till Upplands lokalradio och de kom och intervjuade honom. Själva intervjun är ett stycke radiohistoria i sig, reportrarna sitter och vill ha fram nån gammal folklig bit och Henry sjunger födelsedagsvisor utan större allmängiltighet, men, så kommer Picka på korken och då blir de eld och lågor! Henry dog 1983 på vintern på Tallmons sjukhem i en hjärtattack under sömnen. Efter Henrys död ringde man till mig från Upplands lokalradio, det var någon som heter Unge i efternamn som pratade med mig och frågade om han fick publicera de två bitarna som Henry hade sjungit, och det fick han, med förbehållet att jag skulle ha avspelningar av inspelningen och att jag fick kopiera materialet om jag ville. Jag har alltså både intervjun med honom och en annan gammal herre på Wesslandia inspelad på band. Jag har också ett band som hör till Visor i Uppland med olika visor därifrån och en bok Visor i Uppland med studiematerial. Av Gert Forsström