Åter ett sorgebud har nått oss på Faraoland. Den här gången är det lilla Alida som nått regnbågsbron. Alida var en älskad medlem av kennel Kenjaali. Alida var precis som sin mor Mingeli en champion i att joddla. När det var dags för Mingeli att lämna över sin mästartitel så var det med stolthet hon gjorde det till sin dotter. Ett roligt minne vi har av Alida var från förra året när vi var i Malmö på valptitt och Alida passade på att ta sig ut på balkongen för att avsluta julskinkan medan vi åtnjöt en god lunch. Alida var en lycklig basenji som fick känna sig älskad och speciell varje dag av sitt liv.

Lördag eftermiddag och dags för veckans fotosession. Vi är nu 6 veckor gamla, visar vad vi vill och stojar runt med varandra. Vi har också kommit på vad tänderna är till för…

De tvåbenta som nu är på besök kommer ofta hit. Vi har börjat undra om de kanske också ska flytta in? Det händer mycket när de är på besök och vi har vant oss vid ett liv i strålkastarljuset. Det blixtrar oavbrutet från den ene av dem. Men vi tycker om det. Ju mer uppmärksamhet desto bättre! Först höger pose, sedan vänster pose och sist sitt. Det är den skojigaste delen då alla tvåbenta gör konstiga och roliga ljud. Mycket underliga och de lockar oss till skratt, hi hi.

Efter ett modelljobb så måste man fylla på reserverna och det gör vi mer än gärna. Helst så ofta det går. Smaskens! Varför är det förresten så mycket tidningar hos oss, vi kan ju inte läsa?

De vuxna fyrbenta som bor här är också skojiga. Vi biter dem i knorrarna och testar hur långt vi får gå. Den yngste av dem är randig som en tiger men snäll som en kattunge så vi brukar latcha runt en hel del. En gullig extramamma gosar med oss, låter oss sova nära och håller koll – men tuttarna verkar vara ur funktion. Det var allt för denna gång nu ska vi hitta på något annat skoj!

PS. Vi fick nyss höra att farsan fått inbjudan till Champion of Champions, igen! Coolt! Synd bara att det tydligen är sista gången det arrangeras för vi hade hoppats på att bli den femte generationen från Faraoland att fira påsk på Grand i Stockholm.

Var en fantastisk hund på många sätt och vi är så stolta över att han är Lokas pappa och genom henne kommer han att leva vidare i många generationer än. Vi fick sorgebeskedet om hans bortgång från hans matte Aja och vi sörjer med henne. Brevet var så fintskrivet om en älskad vän att vi här väljer att låta er alla ta del av det.

Det som jag mest förknippar med Loke var hans enorma klokhet och lugn när han agerade barnmorska till en kull valpar när matte inte var hemma. Kärleken kanske är blind men för oss var även Loke en otroligt vacker basenji från våra gamla Bokoto linjer. Här kommer bilder från Lokes sista sommar. Se och njut!

Sov gott lille Loke vi påminns och tänker på dig varje gång vi ser på Loka. Vi vill tacka dig Aja för att du tagit hand om Loke och gett honom ett härligt liv och för att du älskat honom för den han var, varje dag i hans liv.