Ett bruk som minns fornstora dagar

  Strömsberg är det bruk bland de uppländska järnbruken där alla de viktiga byggnaderna finns kvar. Här finns masugnsbyggnad och smedja - rostugn, labbi och kolhus. Till kolhuset levererades kolet av forbönder och sedan lagrades kolet i kolryssar.

Strömsberg är det bruksort som för mig är bruket framför alla andra. De vita bruksgårdarna med sina små uthus i rad bakom sig och den övriga bebyggelsen, grupperad kring masugnen är för mig sinnebilden av ett bruk.
  Bruket anlades av Velam Wervier 1643-45 och köptes 1734 av Charles de Geer på Leufsta. Under min mors uppväxt på bruket ägdes det av släkten Wachtmeister. Min morfar Gustav Adolf Malmberg var mästersmed på bruket och han spelade också Ess-kornett i brukets orkester.

I kolhuset dansade Lena Granhagen i filmen Damen i svart, som spelades in på bruket. Bruket har också bidragit med atmosfär till Bergmans Den goda viljan.

Beskrivning  av bruket.

Strömsberg är speciellt på så sätt att här finns allt det som är typiskt för en bruksmiljö bevarat. Man skulle nästan kunna tala om Strömsberg som ett industrimuseum. Här finns hytta och kolhus, rostugn, smedja och labbi. Här finns arbetarbostäder och andra bostäder.
Bruket anlades av 1643-45 vid Tämnarån (vid Dorkarby ström) av Welam Vervier.(Vid den ån ligger även bruken Ullfors, Västland och Karlholm.) Här tillverkade han muskötplåtar och stångjärn. Stångjärnet skeppades ut vid Snatrabodarna.
Under Hans Gabriel Enanders tid kring 1700 uppfördes en herrgård. De yttre flyglarna härstammar från den tiden.Charles de Geer lät bygga en ny herrgård 1757-58, som änkesäte åt hustrun Charlotta Catharina Ribbing.
I början av seklet ägdes bruket av släkten Wachtmeister som 1920 sålde egendomarna till Stora Kopparberg i samband med att driften vid järnbruket lades ned.

Labbit.

I labbit vilade smederna ut mellan passen. De som bodde nära smedjan kunde i och för sig gå hem, men det vanligaste var att man sov i labbit och att barnen kom med maten. Man kan ju föreställa sig doften i labbit, när smederna hade hängt upp sin mundering efter ett åtta timmars skift i smedjan. 

På bruken fanns också en bruksorkester som bekostades av
bruksledningen. På bilden ovanför korsordet ser du min morfar Gustav Adolf Malmberg, tvåa från vänster i nedre raden, sittandes med Ess-kornetten i knät. Han ledde bruksorkestern och lärde många bruksbarn att spela.

Till höger om länkarna kan du se några bilder från Strömsberg. Du får info om vad de föreställer genom att ställa dig med muspekaren på bilderna

—>

—