Poesi
Tråkigt enligt vissa. Skoj enligt andra. Ett sätt att tjäna matpengar i okända städer är att läsa showpoesi och ha en pengahatt, istället för klassikern 'spela musik'. Några dikter ser ut såhär:
Bananversen
Banan är goda vitaminer.
Livsmedel livsmedel.
Alkohol är äcklig lycka.
Giftmedel giftmedel.
Äter jag banan eller mariekex så
förstår jag att 4*4 är 16
Att Män ska para sig med kvinnor,
Att jag inte vill hjälpa studenten
med att plocka upp mynt och mascara
som ramlat ur hennes väska som hon
inte stängt ordentligt.
Att jag inte borde säga Hej hur går
det med handikappet? till någon okänd
som också ska ta ut pengar på
föreningssparbankens kö.
Då tänker jag 'man kan ju inte se ut
som en luffare' när jag i sista
stunden tar av mig min
omoderna kofta.
Att jag att jag inte borde dricka
alkohol.
Dricker jag vodka eller fatöl så far
tankarna dit dom vill.
Då undrar jag varför man alltid ska
ha rent hår när ölet
rinner nerför pannan.
Då undrar jag varför jag inte gör
såhär oftare när jag skriker
sångtextcitat till
söta flickor med tiara.
Då förstår jag inte varför jag inte
alltid kan fråga en främling vad hon
tycker om mazariner i allmänhet.
Då har jag ingen aning om varför man
alltid letar logiska svar när allt
man behöver är Lokomotivfabrikör
Då förstår jag inte varför man inte
borde dricka alkohol.
Då far mina tankar dit dom vill
inte dit dom borde.
Morgonen efter äter jag banan,
och allt är förlåtet och glömt.
/m
Legoklossarna
Det första huset blev alltid vackrast
Plastbitarna föll med känsla
och nålstack dina fingrar
som nikotin & koffein.
Men ingen värld är stor nog att bestå
Tummen avbildar mönstret
två gånger fyra hål
i rent raseri
för visst blöder det
när legoklossar opassar
Hus efter hus byggs
alla apor av ett orginal
nostalgi
lika nya som vardagsmatköket
som bytte spis
Felet kanske är, att du aldrig glömde
aldrig suddade ut.
Drömmen finns om total rasering
inget kvar
utom tummarna
/m
|
| |