Tillbaka till Wiksidan

Wiik
Spökar det på Wik, nja....

Nu något om spökerier... Jag och en tjej satt ofta och myste i ett av riddarsalens djupa fönster, övervakade av rader av porträtt av tidigare ägare från långt tillbaka i tiden. En kväll när vi satt där kom ett gäng killar dit och skulle förbereda spökerier för tjejerna i Stenhuset. De såg oss inte där vi satt uppkrupna i fönstersmygen och de förberedde och donade, gömde sig bakom talarstolen, gömde sig inne i ett av tornen, hela tiden iakttagna av oss som satt tysta som möss i fönstersmygen. Och tjejerna kom upp, spöken kröp fram ur alla tänkbara vrår och buade och tjejerna skrek och var förskräckta (eller förtjusta..) - allt enligt planerna.
Sen gick spökena/killarna iväg och de träffades nere innanför ingången. Då gick jag till riddarsalsdörren och gav till ett jättetjut sm avslutades med ett klagande som inte var av denna världen. Då hörde jag att någon av tjejerna som frågade: "Var det nån av er som stannde kvar däruppe?" "Nej.... det var det inte", blev svaret, och sen kutade dem ut på borggården i rödaste rappet.

Allt har sin förklaring, tror jag. Men TL som var lärare och bodde på slottet sa att visst, visst spökade det..... Ibland bjöd han hem elever till sin lägenhet på första våningen när det var redovisningar av skolarbeten och då kunde man höra rätt konstiga ljud emellanåt. Och man tänkte: Hur sjutton kan han vilja bo här och lyssna på sånt.....
Han berättade bland annat att två lärare hade stått och pratat om en person i biblioteket och då hade en bok ramlat ut och när de tittade efter så våg boken uppslagen med sidor som handlade om den personen.... Från biblioteket gick det f ö en lönngång ner till Borgsalen, där vi brukade ha samkväm.

Ett av de mer spektakulära spökerierna inträffade en kväll när några elever satt och tittade på teve i Riddarsalen - salen användes för diverse ändamål som synes. Då tog några spjuvrar sig för att ta sin in i biologisalen, som låg ovanför riddarsalen. De satte rep om halsen på Magra Kalle, skelettet som vanligtvis förvarades i ett skåp, öppnade ett fönster och firade ner honom utmed slottet. Målet för Kalles färd nerför slottsväggen var det av riddarsalens fönster som kunde ses av tevetittarna. De som såg på teve den kvällen blev garanterat likbleka och försvann fortare än kvickt ur slottet. Det sades att en av dem hade sviter flera månader efteråt.....

Jag brukade sitta i borgsalen, som ligger nån trappa ner till vänster i slottet, och träna på sånger till gitarr. Där satt man helt ensam i slottet, bredvid dörren till lönntrappan och övade för fullt, utan en tanke på att det kunde dyka upp skelett och spöken. Jag skulle aldrig våga göra det i dag. Blir man fegare med tilltagande ålder eller vänjer man sig efter omständigheterna?

Fast jag var väl van hemifrån. Min faster Ruth, sägs ha sett karlar med avhuggna huvuden kuta omkring i skogen kring vårt hus i Nöttö. Dessutom fick man gräva upp backen på flera ställen för att hitta barnlik som hon påstod skulle finnas där. Så man var väl van att ha det ockulta inpå husknuten, om man säger så.