Födelsedagsvisor

50-årsvisa till Leif 13(15)/7 1995.

Mel: Luffarvisan

1. Den man vi nu ska hylla, han femtio år ska fylla,

låt oss hans fest förgylla med visor och musik!

Låt hurraropen runga! Ja, damma ur din lunga!

Kom loss och låt oss sjunga med Leffe som, publik!

För nu så är det Du som har

fyllt femtio, blivit vuxen kar´

Skål på Dig vår jubilar och det är kanske känt:

Att livet bara går och går

och plötsligt blir man femtio år

fast man inte riktigt förstår vad det är som har hänt!

2.

När torsdagskvällen randas, då får han svårt att andas

och vill ej längre blandas med folk i huvudsta´n.

Då kör han frun och katten, med stadigt tag i ratten och hamnar innan

natten vid stugan - tacka fan!

För lämnar stadens hank och stör

är något Leffe gärna gör

och travar glad vid god vigör till skjulet - öppnar dörr´n,

tar kärran, spänner traktorn för,

som han nyss ryktat, spaken rör

han sedan lite sakta, kör han vägen ned till sjön.

3.

Nu är det bistra tider med skatter så det svider

och kassakistan kvider var gång ur den man tar!

Och statsskulden och räntan går upp över förväntan

och markna´n går i väntan på att Göran Persson spar!

Men trots vårt budgetunderskott -

i Bo Hage Du sover gott

för det gör den som har förstått nå´t om livskvalitet:

Att sumpa mört (det går nog åt)

i centrifug, att åka båt,

att hugga ved och fåglalåt det är väsentligt det!

4.

Leif lägger nät och mjärdar, i traktens alla fjärdar!

För allt vad de är värda flyr gös och gäddor då -

sjön är ej längre riskfri och får han ingen fisk i

då tar han sig en whisky - han tar nog en ändå...

Mot Åkerö, vid Yngar´ns strand,

när isen ligger, syns ibland

Leif Paulsson, i en luva grann och röd, med borr i hand.

Om Nordanvinden än är frisk

han sätter saxar där för fisk

och gäddan går på egen risk att hamna uppå land!

5.

Här byggde han sin stuva, i ur och skur och luva,

där förfäderna ruva i rösen nedanför.

Tomten är ej stor den. En liten bit av Norden -

det är hans plats på jorden, den som han lever för!

En vedbod har han också byggt!

Den står så fin och röd och snyggt

han travat ved och kan nu tryggt se vintern an med ve´n!

Som ekorren på tallegren han far omkring och fäller trä´n

och röjer, sågar i sitt ben, en liten bit från Flen!

Illusive Design.

Copyright © 2001 Illusive Design. All rights reserved.
Best viewed in IE5+ 800x600 32bit colors.


			50-årsvisa till Leif 13(15)/7 1995. Mel: Luffarvisan 1. Den man vi nu ska hylla, han femtio år ska fylla, låt oss hans fest förgylla med visor och musik! Låt hurraropen runga! Ja, damma ur din lunga! Kom loss och låt oss sjunga med Leffe som, publik! För nu så är det Du som har fyllt femtio, blivit vuxen kar´ Skål på Dig vår jubilar och det är kanske känt: Att livet bara går och går och plötsligt blir man femtio år fast man inte riktigt förstår vad det är som har hänt! 2. När torsdagskvällen randas, då får han svårt att andas och vill ej längre blandas med folk i huvudsta´n. Då kör han frun och katten, med stadigt tag i ratten och hamnar innan natten vid stugan - tacka fan! För lämnar stadens hank och stör är något Leffe gärna gör och travar glad vid god vigör till skjulet - öppnar dörr´n, tar kärran, spänner traktorn för, som han nyss ryktat, spaken rör han sedan lite sakta, kör han vägen ned till sjön. 3. Nu är det bistra tider med skatter så det svider och kassakistan kvider var gång ur den man tar! Och statsskulden och räntan går upp över förväntan och markna´n går i väntan på att Göran Persson spar! Men trots vårt budgetunderskott - i Bo Hage Du sover gott för det gör den som har förstått nå´t om livskvalitet: Att sumpa mört (det går nog åt) i centrifug, att åka båt, att hugga ved och fåglalåt det är väsentligt det! 4. Leif lägger nät och mjärdar, i traktens alla fjärdar! För allt vad de är värda flyr gös och gäddor då - sjön är ej längre riskfri och får han ingen fisk i då tar han sig en whisky - han tar nog en ändå... Mot Åkerö, vid Yngar´ns strand, när isen ligger, syns ibland Leif Paulsson, i en luva grann och röd, med borr i hand. Om Nordanvinden än är frisk han sätter saxar där för fisk och gäddan går på egen risk att hamna uppå land! 5. Här byggde han sin stuva, i ur och skur och luva, där förfäderna ruva i rösen nedanför. Tomten är ej stor den. En liten bit av Norden - det är hans plats på jorden, den som han lever för! En vedbod har han också byggt! Den står så fin och röd och snyggt han travat ved och kan nu tryggt se vintern an med ve´n! Som ekorren på tallegren han far omkring och fäller trä´n och röjer, sågar i sitt ben, en liten bit från Flen! Illusive Design. Copyright © 2001 Illusive Design. All rights reserved. Best viewed in IE5+ 800x600 32bit colors.