Dikt till en kypare på Joar Blå.
1 Det var en gång en unger(n) man,
en pustans son, som plötsligt fann
ett jobb på avstånd
pendlingsbart. Han tog det men han
sluta snart
(och Peter Nagy hette
han)
2 på grund av en
omständighet som alltid ställde
till förtret,
att alltid
trappan var för hög och däröver
jämt han flög
med matbrickan som en
komet.
3 Ja alltid gick
det honom snett jämt låg han där
i dagens rätt
i potatissallad
och i skinka satt han alltid sur
och vinka
med en grönsaksomelett!
4 Han ledsnade
till slut förstås på att få
rocken full med sås.
På brickor
slutade han bära och flyttade sen
till sin kära
Lena (för att inte
helt förgås).
Apropå Peters arbete på
Joar Blå.
Illusive Design.
Copyright © 2001 Illusive Design. All rights reserved.
Best viewed in IE5+ 800x600 32bit colors.