Tänkande och vetenskap under medeltiden.

Universiteten.

Under medeltiden var ett universitet en sammanslutning i största allmänhet, som ett skrå eller ett gille.

Klosterskolorna förlorar sin betydelse på 1000- och 1100-talen. I o m att katedralskolorna blir större och flera p g a de framväxande städerna, så utvecklas en del av dem till universitet.

Ett skrå av lärda män kallades studium generale. Hur skilde sig då de från katedralskolorna?

• Studium generale var öppna för studenter från flera länder. De slöt sig samman i nationer.
• Flera lärare var specialister på ett eller flera områden (men inte på alla – jmf ämneslärare och klasslärare)
• Studium generale gav både elementära och avancerade kurser:

• elementära – de sju fria konsterna:

• astronomi
• geometri
• aritmetik
• musik
• grammatik
• retorik
• dialektik

• de "högre disciplinerna" – ett eller flera ämnen av:

• teologi
• juridik
• medicin

När studenten var klar med de sju fria konsterna kunde han:

• undervisa (licentia docendi = undervisningsbehörighet)
• specialisera sig i de högre disciplinerna. Juridik var populärast för det gav ofta en lönsam tjänst i kyrka eller stat. Man läste:

• civilrätt
• kanonisk rätt

På 1200-talet fanns det universitet i Paris, Bologna, Neapel, Oxford, Cambridge m fl städer. Det fanns två typer av universitet:

• Oxford och Paris – dominerade av lärarskrån
• Bologna – styrdes av studenternas sammanslutningar. I Bologna fanns regler för hur lärare skulle sköta undervisningen:
• komma i tid
• hålla vissa kurser

Studenterna drev ner priserna på mat och husrum genom att hota med att flytta från staden.

Tillbaka till Komvuxsidan! Tillbaka till hisidan!