Tänkande och vetenskap under medeltiden.

Naturvetenskapens utveckling.

När man pratar om olika tekniska uppfinningar måste man tänka på att större delen av den tekniska utvecklingen ägde rum utanför universitetsvärlden.

På universiteten sysslade man med diskussioner i st för att experimentera.

Den mekaniska klockan:

En någorlunda tillförlitlig tidmätare är en förutsättning för en exakt vetenskap. Enligt Lewis Mumford var det klockan och inte ångmaskinen, som var den moderna tidens viktigaste maskin.

Utveckling:

• Egyptisk skuggklocka, c:a 1400 f Kr (Bild 3 c)

• En vidareutveckling av den var soluret som fanns åtminstone på 300-talet f Kr (Bild 3b)

• Bärbara ur:

• Skinkur från romersk tid – gnomen ställdes in så att den faller på rätt månad (Bild 5)
• Vidareutveckling av skinkuret (Bild 4)

• Mekaniska ur:

• De första uren måste ställas in efter solen varje morgon.
• Mekaniska ur revolutionerade tidmätningen, eftersom man kunde mäta tiden även på natten.
• I klostren var det ofta fråga om väckarklockor

• !300-talet – lodur med spindel
• 1600-talet – pendelur (beskrevs av Galilei) (Bild 11 och 12)

Optiken:

Optiken utvecklades under 900-talet och det tidiga 1000-talet av araberna.

Alhazen från Basra (965-1038) skrev en Optikens skattkammare. I den hävdar han (i motsats till Euklides och Ptolemaios teori, att ögat sänder ut strålar ["synstrålar"] till det föremål som betraktas), att det är formen på det iakttagna föremålet som går till ögat och förändras av linsen.

Han kom också ganska nära den riktiga teorin för hur en förstoringslins fungerar.

Optiken var ett av de områden där araberna utvecklade den antika veten- skapen – vanligtvis skrev de bara av och kommenterade.

Roger Bacon (1214 – 1294): verksam i Paris och Oxford.

• Förstod ljusbrytningens natur och dess innebörd för krökta ytor.
• Han förstod på ett ungefär hur konvexa linser fungerar
• Bacon är den förste som nämner glasögon och som diskuterar linskombinationer

Glasögonen uppfanns troligen före 1280 i Frankrike (= konvexa) och tillverkningen sker fr o m 1300-talet i Venedig – glasindustrins centrum.

Uppfinningen påverkar vetenskapen på två sätt:

• Den fördubblar läslivet
• Den väcker nyfikenheten på ljusbrytningsfenomen (optiken är den första experimentella vetenskapen)

Världsbildens utveckling:

Utvecklingen av världsbilden försenades av att en översättning av Ptolemaios Almagest (Boëtius c:a 500) förkom.

Den enda källa man har är Platons Timaios, där läran om mikro- och makrokosmos har stort utrymme.

Biskop Isidor av Sevilla skriver 620 ett verk, en encyklopedi, på tjugo band, där han behandlar allt från de sju fria konsterna till matlagning. Boken är viktig!

Den överför antikens uppfattning om jorden som en sfär (man trodde alltså aldrig att jorden var platt).

Jorden ligger orörlig i världsalltets centrum omgiven av havet, ur vilket de tre kontinenterna Europa, Asien och Afrika skjuter fram.

Utanför finns luften. (Bild 6)

Isidor avvisar astrologin som vidskepelse.

Astrolabiet:

Astrolabiet kommer från araberna – det äldsta kända är från 900-talet. Västerländska a. finns från 1275.

Användning: man mätte vinkeln mellan två stjärnor eller mellan en stjärna och horisonten.

Kunde användas i lantmäteriet, men fick sin största användning för att imponera på astrologernas kunder. (Bild)

Princip: stereografisk projektion – ett sätt att avbilda en sfär på en plan yta

(Bild).

Beståndsdelar:

• Stjärnkarta: genomskinlig, rete, som med hjälp av visare pekar på de ljusstarkaste stjärnorna.
• Tympan: plattor för olika latituder (man satt i en ny om man befann sig på annan latitud.

• visar höjdvinklar från horisonten till zenit
• visar kompassens punkter, t ex var femte grad

• Matern: själva instrumentkroppen. i den lades den lämpligaste tympanen överst.
• Alhidad: på baksidan av astrolabiet, som var markerat med grader, fanns en alhidad. Den hade sikthål, så att man kunde mäta vinkelhöjden till stjärnorna. Man hängde den på tummen. Med hjälp av fram- och baksidan kunde man säga vilken tid på natten det var.